Vang Vieng
Bussresan till Vang Vieng kommer lätt upp på listan över “Värsta resor i mitt liv” (efter den gungande båtresan till Koh Tao ligger den på en solklar andraplats). Det började redan cirka 10 minuter efter att vi lämnade busstationen i Luang Prabang. Då skulle den lilla minibussen “bestiga” berg, på en väg som bestod av u-sväng efter u-sväng tätt följt av kurvor. I nästan två timmar körde vi uppför bergen, och våra rumpor gled fram och tillbaka på skinnsätet. Sedan skulle vi ner för bergen. Det var samma sak här, u-sväng efter u-sväng, och en hastighet som gjorde att magen vände sig. Efter fyra timmar slutade äntligen vägen att bestå av u-svängar, och vi kunde snabbt andas ut och sätta oss tillrätta i sätet innan vägen istället täcktes av stora hål och gropar. Så istället för att glida fram och tillbaka, hoppade vi nu istället upp och ner. Vägarna i Laos, speciellt sträckan Luang Prabang - Vang Vieng, är ökända för att vara riktigt dåliga. Och vi kan inte annat än att bekräfta ryktet.
Från busstationen i Vang Vieng tog vi en túktúk in till centrum, där vi sedan snabbt gick till ett utav de alla guesthousen för att fixa någonstans att bo. Efter att ha tillbringat flera timmar i Luang Prabang åt att leta boende, har vi nu kommit fram till att det inte riktigt är vår grej, och att vi ville fixa detta så snabbt som möjligt. Vi hade tur (för en gångs skull), guesthouset var fräscht, rummet var fint med en stor säng i king size, och det var dessutom billigt.
Vang Vieng är en stad full av liv och ungdomar, men samtidigt är det en stad där man verkligen kan koppla av och bara vara. Varenda restaurang har Vänner, Famiily Guy eller någon annan tv-serie rullandes på tvn, och samtidigt som man äter eller dricker kan man krypa upp bland stora kuddar och bara ta det lugnt.
Vill man inte ta det lugnt kan man spendera dagarna vid Mekongfloden och göra tubing. Man kan antingen hyra en stor gummiring och sedan åka längs med floden för att göra stopp vid barerna längs med floden, eller så kan man helt enkelt bara gå till fots mellan de olika barerna. Oftast kommer man inte längre än till tredje baren, och behöver därför inte hyra någon gummiring, om man inte hemskt gärna vill testa på det.
Vi stannade i Vang Vieng i sex dagar och fem nätter. Varje dag tog vi en túktúk ut till tubingen för att dricka buckets, dansa, åka linbana ut i vattnet och ha riktigt kul. Vi träffade även på många svenskar, varav ett gäng tjejer som visade oss runt första dagen.
Uppe bland molnen i bergen mellan Luang Prabang och Vang Vieng
Inga stolar och bord, här är det "soffgrupper" som gäller, såhär såg det ut på många ställen
Partyglada svenska tjejer på tubingen
Linabanan vid Mojito bar, roligt!
Dans, dans, dans
Era partypinglor
Bucket, skål!
Limbo bar
Vi tänkte spendera våra sista pengar. Blev en rejäl frukost! Det här är Johannas, Mikaela hade lika mycket
Vang Vieng, gatan utanför vårat guesthouse
Vi saknar er vänner, familj och släkt!
Massa, massa, massa kramar!
Mikaela & Johanna
